Börja läsa Umberto Saba
Umberto Saba föddes i Trieste 1883, en judisk-italiensk poet som levde hela sitt liv i en stad som tillhört tre imperier och inget. Medan hans samtida Montale och Ungaretti byggde den hermetiska skolan på komprimering och dunkelhet gick Saba åt motsatt håll: han skrev klara, musikaliska, känslomässigt nakna dikter om gator, djur, sin hustru, sin dotter, fotbollsmatcher och smärtan i att helt enkelt leva. Han kallade sitt livslånga projekt “Il Canzoniere” (Sångboken), medvetet med eko av Petrarca, och fyllde det med över fyrahundra dikter som sträcker sig över femtio år. Italien betraktar honom nu som en av 1900-talets tre eller fyra viktigaste poeter, en författare vars radikala ärlighet gjorde enkelheten svårare och mer givande än vilket hermetiskt pussel som helst.
Sångboken
Umberto Saba · 95 sidor · 2018 · Medel
Teman: vardagsliv, kärlek och familj, Trieste, minne, identitet
Ett urval dikter ur Sabas livslånga projekt “Il Canzoniere”, i svensk översättning av Gunnar Balgård. Utgiven av Celanders förlag 2018, detta är den första mer omfattande presentationen av Sabas verk på svenska.
Varför börja här
Saba ägnade hela sin karriär åt att bygga en enda bok. Han påbörjade “Il Canzoniere” i tjugoårsåldern och fortsatte lägga till dikter fram till sin död 1957, och samlade till slut över fyrahundra dikter ordnade efter livsfas: ungdom, mognad och ålderdom. Det svenska urvalet destillerar detta livsverk till dess starkaste stycken och ger hela bågen utan de passager som Saba själv kanske hade strukit.
Det som gör denna utgåva särskilt värdefull för svenska läsare är att det är den första ordentliga svenska översättningen. Sabas italienska är musikalisk och bedrägligt enkel, närmare talspråk än den kodade hermetism som präglade hans samtida. Gunnar Balgårds översättning fångar denna direkthet.
Vad du kan förvänta dig
Dikter om igenkännbara ting: en get bunden i regnet, en flicka vid namn Lina, Triestes gator, en fotbollsmatch. Saba finner i vart och ett av dessa hela tyngden av mänsklig känsla. Tonen är varm, direkt och ibland smärtsamt ärlig. Han skriver om sin svåra barndom, sitt komplicerade äktenskap och sin judiska identitet utan filter och utan litterärt posande. Kommer man från Montale eller Ungaretti kan öppenheten kännas överraskande. Det är poängen.
Alternativ
Umberto Saba · 160 sidor · 1975 · Enkel
En oavslutad självbiografisk kortroman, skriven 1953 och utgiven postumt 1975. Handlingen utspelar sig i 1890-talets Trieste och följer en sextonårig pojke genom hans första möten med begär, arbete och självständighet.
Varför läsa denna
Om du vill ha Sabas känslomässiga direkthet i prosa snarare än vers är “Ernesto” rätt plats att hitta den. Kortromanen läses som en bekännelse skriven utan skam: öm, öppenhjärtig och milt komisk. Den visar samma egenskaper som definierar hans poesi, vägran att vända blicken från svåra känslor, värmen mot bristfälliga människor, kärleken till Trieste som både en verklig plats och ett sinnestillstånd. Som ett kort, fristående verk är den också en tillgänglig ingångspunkt för läsare som är osäkra på att börja med poesi.
Vad du kan förvänta dig
En tunn, lysande berättelse som känns mer som memoar än fiktion. Sabas barndoms Trieste levandegörs genom små detaljer: lagret där Ernesto arbetar, de husliga spänningarna med hans mor, klasstillhörighetens och förväntningarnas tyngd. Skrivandet är direkt, ibland förbluffande så, och den oavslutade karaktären ger berättelsen en öppen resonans som ett prydligt slut kanske inte hade uppnått.