En döddansares visor

Det här är boken. En döddansares visor är samlingen som förvandlade en trettiotvåårig dagdrivare till en av Sveriges mest älskade poeter. Den kom ut 1930 och framgången var omedelbar.

Varför börja här

Debuten innehåller allt som gör Ferlin oförglömlig. Rösten finns där från första dikten: torr, sårad, musikalisk, som om den talar till dig från en barkruk vid stängningsdags. Dikterna dansar mellan komedi och förtvivlan med en lätthet som döljer hur djupt de skär. “En valsmelodi”, med sin berömda öppning om att vara ganska mager om bena, blev en av de mest citerade dikterna i Sverige.

För nya läsare finns det ingen bättre startpunkt. Samlingen är kort nog att läsa på en enda sittning, och språket är rakt och direkt. Ferlin skriver som någon som pratar, inte som någon som uppträder.

Vad du kan förvänta dig

Korta, rytmiska dikter med en folkvisekvalitet som maskerar allvarliga teman. Ferlin skriver om döden, fattigdom och ensamhet, men alltid med ett snett leende. Tonen skiftar ständigt mellan det komiska och det elegiska, det ömma och det sarkastiska. Många av dessa dikter tonsattes senare, vilket säger något om hur naturligt de sjunger på sidan.