Noshörningen

En efter en förvandlas invånarna i en liten stad till noshörningar. Bara en man vägrar. Det är den mest tillgängliga och politiskt angelägna pjäsen Ionesco någonsin skrev, och den har aldrig slutat vara relevant.

Varför börja här

Noshörningen fungerar på alla nivåer samtidigt. På ytan är det en komedi om en man som ser sina grannar, kollegor och vänner förvandlas till tjockhudade djur. Under ytan är det Ionescos svar på fascismens framväxt i Rumänien och resten av Europa: en parabel om hur ideologi sprids genom en befolkning, inte med våld utan genom det tysta trycket att anpassa sig.

Det som gör den till den perfekta startpunkten är dess klarhet. Där Ionescos tidigare pjäser kan kännas som rena språkexperiment har Noshörningen en igenkännbar berättelse, karaktärer man bryr sig om och en fråga som träffar mitt i bröstet: vad skulle du göra när alla runt omkring dig redan gett efter? Absurdismen tjänar betydelsen istället för att ersätta den.

Vad du kan förvänta dig

En treaktspjäs som läses snabbt och stannar kvar. Tonen skiftar från fars till skräck i takt med att förvandlingarna accelererar. Slutscenen, med den sista människan som står ensam, är ett av den moderna teaterns stora ögonblick. Inga förkunskaper om absurdistisk dramatik krävs.