Anabasen

En namnlös ledare för ett folk genom ett torrt landskap. Anabasen är ett poem om erövring, bosättning, avfärd, om den stora svepningen av mänsklig rörelse genom tid och rum.

Varför börja här

Den är kort, vilket spelar roll för en poet som är så krävande. Och det är verket som T.S. Eliot översatte till engelska och skrev om med sådan beundran att det grundlade Perses rykte i den engelskspråkiga världen. Det berömmet är inte missplacerat: Anabasen är det mest fokuserade och fullständiga av hans visioner, en enda uppehållen gest.

Dikten motstår enkel sammanfattning eftersom den verkar genom bildackumulering snarare än narrativ logik. Men dess ämne, den mänskliga driften att röra sig, att bygga, att överge och börja om, är djupt kännbart under den ceremoniella ytan. Läs den en gång för ljudet. Läs den igen för det som ackumuleras.

Vad du kan förvänta dig

Täta, hymnartat uppbyggda versstycken. Ett tidlöst, anonymt landskap, torra slätter, öken, stadsmurar. Ingen rak berättelse, men en stark känsla av framåtrörelse. En tvåspråkig utgåva (franska mot svenska eller engelska) är idealisk om man kan hitta en. Ett poem som förändrar hur man hör språket.