King Sorrow

Sex collegevänner i Maine under det sena 1980-talet stjäl en grimoar bunden i mänsklig hud för att rädda en av sina egna från knarklangare. Innan de lämnar över den använder de den i en ritual som fungerar alldeles för väl och framkallar en drake kallad King Sorrow från det Långa Mörkret bortom verkligheten. Det avtal de ingår kräver ett nytt människooffer varje år, annars blir de själva nästa måltid.

Varför just den här

Joe Hill, Stephen Kings son, ägnade nio år åt att skriva den här romanen, och det märks. King Sorrow är en av de mest ambitiösa ockulta skräckromanerna på länge, som kombinerar den intima gruppdynamiken i en mörk akademi-roman med genuin monsterskräck. De ockulta inslagen här är inte vaga eller metaforiska. Grimoaren är verklig, draken är verklig, och konsekvenserna av framkallningen utspelar sig under årtionden med förödande klarhet.

Det som skiljer den från annan ockult skräck är den känslomässiga tyngden. De sex vännerna är levande tecknade, och att se deras relationer vridas under trycket av deras årliga offer är lika skrämmande som monstret självt. Hill fick jämförelser med Donna Tartt för collegeavsnitten och med sin far för de övernaturliga scenerna, men kombinationen är unikt hans.

Vad du kan förvänta dig

En lång, uppslukande läsning på 896 sidor som växlar mellan 1980-talets collegeår och nutiden. Skräcken eskalerar stadigt, med en blandning av mörk humor och genuin fruktan. Ritualscenerna är intensiva och gripande. Om du vill ha ockult skräck där det ockulta inte är en metafor utan en verklig, levande, hungrig varelse, är det här boken.