Ödet

En tonårspojke förs bort från Budapest till koncentrationslägren och berättar om det som händer med en kuslig, saklig lugn, som om allt bara vore sakernas tillstånd.

Varför börja här

Ödet är inte den bok om Förintelsen du förväntar dig. György Köves, berättaren, rasar eller förtvivlar inte på det sätt vi kanske väntar oss. Han anpassar sig, observerar och finner till och med stunder av något som liknar rutinmässig lycka, och det är precis det som är så skakande. Kertész förstod att lägrens fasa inte bara låg i deras våld utan i deras normalisering, i hur människor absorberar det otänkbara.

Romanens distanserade ton är dess moraliska argument. Genom att vägra sentimentalitet tvingar Kertész dig att möta det som faktiskt hände utan katarsens säkerhetsnät. Det är också, trots allt, en roman om identitet, om en ung man som får höra att han har ett öde han aldrig valt, och som måste ta reda på vad det innebär.

Vad du kan förvänta dig

En knapp, oroande läsning som rör sig i sitt eget makliga tempo. Prosans flathet är avsiktlig och kumulativ. Vid de sista sidorna har den flattheten blivit nästan outhärdlig, på bästa möjliga sätt.