En lång dags färd mot natt

Det här är verket. En lång dags färd mot natt utspelar sig under en enda dag i familjen Tyrones hem, medan fyra personer, en far, mor och två söner, cirkulerar runt varandra, med gamla sår som öppnas och sluter sig med alkoholens och minnets tidvattenrörelser.

Varför börja här

Det är den mest ärliga pjäs O’Neill skrev, och möjligen den mest ärliga pjäs någon har skrivit om familj. Han fiktionaliserade knappt sin egen familj alls: den morfinberoende modern, den snåle fadern, den tuberkulossjuke yngre brodern, sin egen alkoholism. Pjäsen var så personlig att han vägrade låta den sättas upp under sin livstid.

Det som gör den extraordinär är att det inte finns några skurkar. Alla i familjen Tyrone har skadats av alla andra, och alla vet det, och ingen kan sluta. Grymheten och kärleken är helt sammanflätade.

Vad du kan förvänta dig

Fyra timmars teatertid komprimerade till en pjäs som läses på två. Språket eskalerar från artig undanflykt till rå anklagelse och tillbaka. Man behöver återhämta sig efteråt. Det finns ingenting riktigt som liknar det i amerikansk litteratur.