De levande dagarna

Ett tillfälligt möte på Portobello Road mellan Mary, en sjuttiofemårig vit brittisk kvinna på väg in i demens, och Cub, en trettonårig jamaicansk pojke från Brixton, sätter igång en oroande kedja av händelser i London efter upploppen.

Varför den här

Om Eva ur spillrorna visar Devis kraft i en mauritisk miljö bevisar De levande dagarna att hon kan rikta samma orubbliga blick mot London och finna samma spricklinjer av ras, klass och begär. Det här är Devi som skriver långt hemifrån, och avståndet skärper hennes syn. Marys sönderfallande medvetande blir en spegel för ett sönderfallande imperium, och Cubs sårbarhet blottlägger allt som staden helst inte vill se.

Romanen utspelar sig mot bakgrund av Londonupploppen 2011, och Devi använder den historiska stunden för att utforska hur vit övermakt, fattigdom och ensamhet förvränger mänsklig kontakt. Relationen mellan Mary och Cub är medvetet obekväm och vägrar enkla kategorier. Devi litar på att läsaren kan hålla det obehaget utan att gripa efter enkla svar.

Vad du kan förvänta dig

Mörkare och mer experimentell än Eva ur spillrorna. Prosan skiftar mellan Marys fragmenterade medvetande och Cubs gatunära medvetenhet, och glappet mellan dem är där romanens mening lever. På 174 sidor är det ännu en snabb läsning, men en som kräver tålamod med tvetydighet. Läsare som lockats av Devis mauritiska verk finner samma intensitet här, omriktad mot en annan sorts ruin.